Tacka det dåliga samvetet

Ibland när livet är helt underbart har jag kommit på mig själv med att ha lite dåligt samvete för det, och tänka: "Det här är för bra. Vad är haken? Snart kommer det säkert att hända något dåligt".



Problemet med det tänket - förutom att det inte känns så bra - är att universum bejakar allt jag tänker enligt lagen om attraktion. Så det svarar antagligen: Du har rätt, det är för bra, det finns en hake, något dåligt är på väg till dig".

I och med Vetenskapen om att bli rik, och insikten om vikten av tacksamhet, finns det ett sätt runt de där tankarna. Jag kan kanalisera känslan av oro genom att i stället uttrycka tacksamhet. När jag får dåligt samvete för att jag har det så bra uttrycker jag min tacksamhet för det jag har. Om man får något ska man ju tacka. Om man inte gör det är det rimligt att man får lite dåligt samvete.

Jag har läst någonstans att "det dåliga samvetet", liksom alla andra inbyggda funktioner, är en överlevnadsmekanism. Dess uppgift är att tala om när man gör något som kan vara fel, alltså kan skada en själv eller omgivningen.

Så i framtiden när jag får dåligt samvete för att jag har det bra, ska jag tacka mitt samvete för att det gjorde mig uppmärksam på att jag var otacksam. Och så klart tacka universum för att jag har det så bra. Då kommer universum att svara: "Ja, visst har du det bra!", och ge mig mer av det.